WIXLIB

Princip: Museers uppdrag är att förvärva, bevara ochfrämja sina samlingar som ett bidrag till skyddet avnaturarvet, kulturarvet och det vetenskapliga arvet.Museers samlingar är ett arv som är viktigt för oss alla,som intar en särskild ställning i lagstiftningen och somåtnjuter internationellt rättsskydd. I det medborgerligaförtroendeuppdraget ligger en omdömesgill förvaltningmed rättmätigt ägande, varaktighet, dokumentation,tillgänglighet och gallring under ansvar.2.3 Proveniens och Due diligenceInför förvärv måste alla åtgärder vidtas för attsäkerställa att ett föremål som erbjuds antingen somköp, lån, byte eller som testamentarisk eller annan gåvainte erhållits på olagligt sätt i eller olagligen förts ut ursitt ursprungsland eller från något land som fungeratsom transitland och där föremålet kan ha varit lagligenägt (inräknat det land där museet finns). Due diligence/grundlig granskning i detta avseende bör klargöraföremålets hela historia, ända från tidpunkten för dessupptäckt eller tillkomst.2.1 Riktlinjer för samlandetVarje museistyrelse eller motsvarande bör anta ochoffentliggöra skrivna riktlinjer för samlandet som tar uppförvärv och vård av samlingarna och hur de skaanvändas/deras användning. Riktlinjerna bör ocksåbelysa ställningen för sådant material som inte kommeratt katalogiseras, konserveras eller ställas ut(se 2.7 och 2.8).2.4 Föremål och exemplar från oauktoriserat ellerovetenskapligt fältarbeteMuseerna bör inte förvärva föremål när det finnsrimliga skäl att tro att deras förvärvande elleromhändertagande inneburit oauktoriserad,ovetenskapligt fältarbete eller avsiktlig förstörelseeller skadegörelse av minnesmärken, arkeologiska ellergeologiska områden eller av arter och deras naturligalivsmiljöer. Inte heller bör förvärv ske om landområdetsägare eller den som bebor det, eller de myndighetersom berörs, inte har blivit underrättade om fynden.2.2 Giltig besittningsrättInget exemplar eller föremål bör förvärvas genom köp,lån, byte, som testamentarisk eller annan gåva utan attdet förvärvande museet har gjort allt för att försäkra sigom att föremålet är behörigen ägt. Ett ägarbevis i detaktuella landet innebär inte med nödvändighet att ettföremål verkligen är behörigen ägt.2.5 Material som är kulturellt känsligtSamlingar av mänskliga kvarlevor och material av religiösbetydelse bör förvärvas bara om de kan förvaras säkertoch tas om hand respektfullt. Detta måste då ske på ettsätt som överensstämmer med yrkesmässiga normeroch med de intressen och trosföreställningar som finns10

11

hos medlemmar av det samhälle eller de etniska ellerreligiösagrupper där föremålen har sitt ursprung, i denmån detta är känt (se även 3.7 och 4.3).2.6 Skyddade biologiska eller geologiska exemplarMuseer bör inte förvärva biologiska eller geologiskaexemplar som har insamlats, sålts eller på annat sättflyttats i strid med lokala, nationella, regionala ellerinternationella lagar eller överenskommelser som rörskydd och bevarande av djur och natur.2.7 Levande samlingarNär samlingarna innehåller levande botaniska ochzoologiska exemplar bör särskild hänsyn tas tillderas naturliga och sociala ursprungsmiljö, liksom till deinternationella, nationella, regionala och lokala lagar elleröverenskommelser som rör skydd och bevarande avdjur och natur.2.8 Samlingar som är i brukRiktlinjer för samlingarna kan också omfatta särskildaöverväganden när det gäller vissa slags samlingar som äri bruk och där tonvikten ligger på att bevara kulturella,vetenskapliga eller tekniska processer snarare än självaföremålen, eller där föremål eller exemplar har samlatsför att hanteras praktiskt och i undervisningssyfte (seäven 2.1).2.9 Förvärv vid sidan av riktlinjerna för samlandetFörvärv som ligger vid sidan av museets fastställdariktlinjer för samlandet bör bara ske i undantagsfall.Styrelsen bör ta i beaktande de yrkesmässigauppfattningar som är tillgängliga, och synpunkter frånövriga parter med intressen i sakfrågan. Övervägandenabör omfatta föremålets eller exemplarets betydelse,inräknat dess kontext i natur- eller kulturarvet, liksomdet särskilda intresse som kan finnas i andra museersom samlar detta slags material. Men oaktat dessaomständigheter bör föremål som inte är behörigenägda inte heller förvärvas (se även 3.4).2.10 Förvärv från någon som ingår i styrelseneller personalenSärskilt omsorgsfulla överväganden fordras beträffandeföremål som erbjuds museet som köp, donation ellerskatteförmånsgåva av medlemmar av museets styrelseeller personal, eller av deras familjer och närstående.2.11 Museet som sista förvaringsplatsIngenting i dess etiska riktlinjer ska kunna hindra ettmuseum från att ställa upp som auktoriseradförvaringsplats för föremål med oklart ursprung, olagligtinsamlade eller bärgade i det landområde som museethar lagligt ansvar för.2.12 Laglig eller annan befogenhet för utmönstringeller gallringOm museet har laglig befogenhet att göra sig av medföremål ur samlingarna, eller har förvärvat föremål påvillkor att de ska kunna utmönstras, måste rättsliga ellerandra krav och tillvägagångssätt tillgodoses och följas.Om det ursprungliga förvärvet skett under tvinganderestriktioner måste museet följa de villkoren om detinte klart kan påvisas att restriktionerna är omöjliga attrespektera eller att det vore till väsentligt men förinstitutionen att göra det och, i så fall, få villkorenuppmjukade på rättslig väg.12

2.13 Gallring i museisamlingarI en museisamling får utmönstring eller gallring avföremål bara ske i fullt medvetande om föremåletsbetydelse, dess karaktär (antingen det går att ersättaeller ej), dess rättsliga status, och den förlust avallmänhetens förtroende som kan bli följden av ensådan åtgärd.2.14 GallringsansvaretAnsvaret för gallringsbeslutet bör vila på styrelsen isamråd med museichefen och den tjänsteman som ärdirekt ansvarig för den samling som berörs. Särskildagallringsförfaranden kan gälla för sådana samlingar somär i bruk (se 2.7 och 2.8).2.15 Avyttrande av föremål som avlägsnats ursamlingarnaAlla museer bör ha riktlinjer som definierar vedertagnametoder för hur ett föremål permanent avlägsnasur samlingarna genom donation, överföring, utbyte,försäljning, återlämnande till ursprungslandet ellerdestruktion, riktlinjer som också medger attäganderätten överförs oinskränkt till mottagaren.Komplett dokumentation måste göras av alla beslutsom rör utmönstringen/gallringen, av föremålen ochderas öde sedan de lämnat samlingen. Det förutsättsockså att det i första hand är andra museer som skaerbjudas sådana föremål som gallras ut.2.16 Intäkter från avyttrande av samlingarMuseisamlingar förvaltas för allmänhetens räkning ochfår inte ses som realiserbara tillgångar. Pengareller annan ersättning som museet får från gallring ochavyttrande av föremål ur en museisamling bör endastanvändas till förmån för samlingarna och vanligtvisför förvärv till samlingen i fråga.132.17 Inköp av utgallrade samlingarVarken museipersonal eller styrelse, eller deras familjeroch närstående, bör tillåtas köpa föremål som hargallrats ut från en samling de ansvarar för.2.18 Kontinuitet vad gäller samlingarnaMuseet bör upprätta och tillämpa riktlinjer som säkraratt samlingarnas föremål (både egna och tillfälligtinlånade eller deponerade) och den korrektupptecknade information som rör dem är fortlöpandetillgängliga, och kommer att överlämnas till kommandegenerationer i så gott skick som möjligt med hänsyn tillaktuella kunskaper och resurser.2.19 Uppdraget att ansvara för samlingarnaDet professionella ansvaret som rör omhändertagandetav samlingarna bör anförtros åt personer med lämpligakunskaper och färdigheter eller som har en passandearbetsledning (se även 8.11).2.20 Dokumentation av samlingarnaMuseisamlingar bör dokumenteras i enlighet medaccepterade professionella normer. Dokumentationenbör omfatta fullständig identifiering och beskrivning avvarje föremål och vad som är förknippat med det,ursprung, tillstånd, behandling och var det förnärvarande är placerat. Sådana data bör förvaras påsäker plats och ha stöd av söksystem som germuseipersonal och andra legitima användare tillgång tillinformationen.2.21 Skydd mot skador och katastroferStor uppmärksamhet bör ges åt att utveckla riktlinjer

för hur samlingarna ska skyddas vid väpnad konflikt ochandra katastrofer framkallade av människa eller natur.2.22 Säkerheten för samlingarna och tillhörandeinformationMuseet bör utöva kontroll för att undvika att personligeller annan känslig information och konfidentiellauppgifter avslöjas när information om samlingarna görstillgänglig för allmänheten.2.26 Personligt bruk av museisamlingarVarken museipersonal eller styrelse, eller deras familjer,närstående och andra bör tillåtas att ta ut och användaföremål ur samlingarna för eget bruk, inte ens tillfälligt.2.23 Förebyggande konserveringFörebyggande konservering ingår som en viktig del avmuseets normsystem och i vården av samlingarna. Detär ett väsentligt ansvar för alla som utövar museiyrketatt skapa och vidmakthålla en skyddande omgivningför samlingarna de har i sin vård, oavsett om de är imagasin, är utställda eller är under transport.2.24 Konservering och restaurering av samlingarnaMuseet bör noga övervaka samlingarnas tillstånd förbeslut om när ett föremål kan behöva åtgärdas genomkonservering eller restaurering av en kvalificeradkonservator. Huvudsyftet bör då vara att stabiliseraföremålet. All konservering bör dokumenterasoch vara så reversibel som möjligt, och allaförändringar bör lätt kunna identifieras i jämförelsemed originalskicket.2.25 Levande djurEtt museum som håller levande djur bör ta fullt ansvarför deras hälsa och välfärd. Museet bör utarbeta ochtillämpa säkerhetsregler för att skydda personal ochbesökare likaväl som djuren. Reglerna bör godkännas avexpertis inom veterinärområdet och genförändringarska kunna identifieras.14

15

Princip: Museer har ett särskilt ansvar inför alla för attvårda, tolka och tillgängliggöra det primärmaterial somfinns i deras samlingar.3.1 Samlingarna egenskap av primärmaterialNormer och riktlinjer för en museum bör klart angesamlingarnas betydelse som primärmaterial. Riktlinjernabör också understryka att detta synsätt inte är bestämtav tillfälliga intellektuella trender eller av gammal vana imuseivärlden.3.2 Samlingarnas tillgänglighetMuseerna har särskilt ansvar för att göra samlingarnaoch all information som hör till dem tillgängliga så frittsom möjligt, med hänsyn tagen till de restriktioner somkan uppkomma på grund av tystnadsplikt och säkerhet.3.3 Insamling i fältMuseer som gör insamlingsarbete i fält bör ta framriktlinjer som stämmer överens med akademiskanormer och tillämpliga nationella och internationellalagar och överenskommelser. Fältarbete bör alltidföretas med respekt och hänsyn till de synpunkterlokalsamhällen kan ha, deras miljöresurser ochkulturvanor, och till de insatser som görs för att främjanatur- och kulturarvet.3.4 Exceptionellt insamlande av primärmaterialI yttersta undantagsfall kan ett föremål som saknarproveniensuppgifter ändå i sig självt tillföra så viktigakunskaper att det kan ligga i det allmännas intresse attdet bevaras. Beslutet att låta ett sådant föremål ingå ien museisamling bör vila på specialister i det aktuellaämnet och utan att det tas ställning nationellt ellerinternationellt i frågan (se även 2.11).3.5 ForskningDen forskning som utförs av museipersonal bör vararelaterad till museets uppdrag och syfte, och stå iöverensstämmelse med etablerad juridisk, etisk ochakademisk praxis.3.6 Destruktiv analysVid tillämpning av analysteknik som innebär attmuseimaterial förstörs bör en komplett registrering avanalysmaterialet ske, och analysresultatet och detforskningsarbete som följer inklusive publikationerinföras bland uppgifterna om föremåleti museets katalog.3.7 Mänskliga kvarlevor och material av religiös betydelseForskning beträffande mänskliga kvarlevor ochmaterial av religiös betydelse måste genomföras på ettsätt som stämmer överens med professionella normer,och med de intressen och trosuppfattningar som kanfinnas i det samhälle de religiösa eller etniska gruppersom föremålen kommer ifrån, i den mån detta är känt(se även 2.5 och 4.3).16

3.8 Rätten till forskningsmaterialNär museipersonal bearbetar museimaterial för att detska presenteras eller för att dokumentera enfältundersökning måste det finnas en klaröverenskommelse med det museum som betalar förarbetet om alla rättigheter till arbetet.3.9 Att dela med sig av sin expertisAlla som utövar museiyrket är skyldiga att dela med sigav sina kunskaper och erfarenheter till kolleger, forskareoch studerande på de områden det gäller. De börerkänna och respektera dem som de en gång lärt sig avoch de bör förmedla förbättrade metoder ocherfarenheter som andra kan dra nytta av.173.10 Samarbete mellan museer och medandra institutionerMuseipersonal bör erkänna och stödja behovet avsamarbete och rådfrågning mellan institutioner medlikartade intressen och insamlingsmetoder. Detta gällersärskilt institut för högre utbildning och vissaallmännyttiga tjänster där forskning kan ge upphov tillbetydande samlingar för vilka det inte gäller någonlångsiktig säkerhet.

Princip: Det är viktigt att museer ser till att utvecklasin utbildande roll och att locka till sig så många sommöjligt från det samhälle, den ort eller grupp som detjänar. Interaktion med det samhälle som äruppdragsgivare och främjandet av dess kulturarv utgören väsentlig del av museets bildande roll.4.1 Basutställningar, tillfälliga utställningar ochprogramaktiviteterBasutställningar och tillfälliga utställningar, både de fysiskaoch de elektroniska, bör stämma överens med museetsuppdrag, riktlinjer och syften. Utställningarna bör inteinkräkta på samlingarnas kvalitet eller på vården ochbevarandet av samlingarna.4.2 Tolkning av utställningarMuseerna bör se till att den information de presenterari utställningarna är välgrundad och korrekt, och att dentar hänsyn till de grupper eller trosuppfattningar somframställs.4.3 Att visa känsligt materialMänskliga kvarlevor och material av religiös betydelsemåste visas på ett sådant sätt att det överensstämmermed professionella normer, och i medvetande om deintressen och trosuppfattningar som fi nns bland desamhällsmedlemmar, etniska eller religiösa gruppersom föremålen kommer från, i den mån dessauppfattningar är kända. De måste presenteras med stortakt och respekt för de känslor av mänsklig värdighetsom alla folkslag delar.4.4 Att dra tillbaka föremål från en utställningIfall det kommer en begäran från ursprungssamhället om att mänskliga kvarlevor eller föremål avreligiös betydelse skall dras tillbaka från en utställningmåste en sådan begäran hanteras skyndsamt, och medkänslighet och respekt. En begäran om återlämnande avsådant material bör behandlas på liknande sätt. Museetsriktlinjer bör klart ange hur processen för attefterkomma en sådan begäran skall se ut.4.5 Presentation av material utan proveniensMuseer bör undvika att visa eller på annat sätt användamaterial med ifrågasatt ursprung eller där provinienssaknas. Museerna bör vara medvetna om att omsådant material ställs ut eller används kan detta ses somatt de uppmuntrar den olagliga handeln medkulturföremål.4.6 PublikationerDen information som museerna publicerar bör, oavsettvilket medium som används, vara välgrundad, korrektoch ta hänsyn till de samhällen, akademiska disciplinereller trosuppfattningar som presenteras. Ett museumspublikationer bör inte inkräkta på dess normer ochriktlinjer.18

4.7 ReproduktionerNär kopior eller reproduktioner av föremål isamlingarna ska tillverkas bör museerna respekteraoriginalens integritet. Alla sådana kopior bör ges envaraktig märkning som anger att de är kopior.19

Princip: Museer använder sig av en stor mängd olikaspecialistkunskaper, färdigheter och materiella resurservilkas användningsområden sträcker sig långt utanförsjälva museet. Detta är något som kan leda till deladeresurser eller att man, som en breddning av museetsverksamhet, erbjuder tjänster utåt. Tjänsterna ska dåorganiseras så att de inte inkräktar på museetsfastställda uppdrag.5.2 Äkthetsintyg och värderingVärdering kan utföras när syftet är att försäkrasamlingarna. Synpunkter på penningvärdet när det gällerandra föremål än de som finns i samlingarna bör barages på offentlig förfrågan – från andra museer eller frånbehöriga juridiska, regeringsanknutna eller andraansvariga myndigheter. Men i det fall museet kankomma att stå som förmånstagare skall värderingenav ett föremål utföras av oberoende expertis.5.1 Identifiering av föremål som har förvärvatsolagligt eller olovligtNär museerna tillhandahåller identifieringstjänster börde inte agera på något sätt som kan anses som att deprofiterar på de tjänsterna, vare sig direkt eller indirekt.Identifiering och äkthetsintyg där det kan antas ellermisstänkas att föremålen har förvärvats, överlåtits,importerats eller exporterats på olagligt eller olovligtsätt bör inte offentliggöras förrän berörda myndigheterhar underrättats.20

21

Princip: Museers samlingar reflekterar kultur- ochnaturarvet hos de samfund från vilka de härstammar.På så vis har samlingarna en karaktär som går utöverden av vanlig egendom, och som kan sträcka sig till attomfatta stark samhörighet med en nationell, regional,lokal, etnisk, religiös eller politisk identitet. Därför är detviktigt att riktlinjer och normer i museerna svarar motdenna möjlighet.6.1 SamarbeteMuseerna bör främja att kunskaper, dokumentationoch samlingar delas med museer och kulturellaorganisationer i ursprungsländer och ursprungssamhällen. Möjligheten bör undersökas att utvecklapartnerskap med museer i länder som förloratbetydande delar av sitt kulturarv.6.2 Återföring av kulturföremålMuseerna bör vara beredda att påbörja samtal omåterföring av kulturföremål till ett ursprungsland ellerursprungsfolk. Detta arbete bör företas på ett opartisktsätt och baseras på vetenskapliga, professionella ochhumanitära principer liksom på relevant lokal, nationelloch internationell lagstiftning. Detta är att föredraframför åtgärder på politisk eller regeringsnivå.6.3 Återlämnande av kulturföremålNär ett ursprungsland eller ursprungsfolk ansökerom återlämnande av ett föremål som bevisas ha blivitexporterat eller på annat vis överfört på ett sätt somstrider mot principerna för internationella ochnationella konventioner, och som kan visas vara delav det landets eller folkets kultur- eller naturarv, bördet berörda museet om det har juridisk möjlighet attgöra det, snabbt ta ansvar för att åtgärder vidtas för attsamarbeta om föremålets återlämnande.6.4 Kulturföremål från ockuperade länderMuseerna bör avstå från inköp eller förvärv avkulturföremål från ockuperade områden, och de börfullt ut respektera alla lagar och konventioner somreglerar import, export och överförande av kulturoch naturmaterial.6.5 Samtida samfundOm ett museums verksamhet involverar ett samtidasamfund eller dess kulturarv bör förvärv göras bara omde är baserade på välunderrättat, ömsesidigt samtyckeoch utan otillbörligt utnyttjande av ägaren ellerinformanterna. Önskemålen hos de samfund somberörs bör respekteras och stå i centrum.6.6 Finansiering av samhällsaktiviteterNär finansiering söks för aktiviteter där samtidasamhällen involveras får deras intressen intekomprometteras (se 1.10).22

6.7 Bruk av samlingar från samtida samhällenAnvändandet av samlingar från samtida, existerandesamhällen eller samfund kräver respekt för mänskligvärdighet och för de traditioner och kulturer därsamlingarna används. Sådana samlingar bör användas föratt främja mänskligt välbefinnande, social utveckling,tolerans och respekt genom gynnandet av multisociala,mångkulturella och flerspråkiga uttryckssätt(se även 4.3).236.8 Samhälleliga stödorganisationerMuseerna bör skapa gynnsamma förutsättningar försådant samhällsstöd som kan ges av t exmuseivänföreningar och andra stödjande organisationer,erkänna betydelsen av detta stöd och främjaharmoniska relationer mellan organisationerna ochmuseipersonalen.

Princip: Museer måste fullt ut

Öka kunskapen om ICOMs etiska regler via utbildning och information. Ökat samarbete med andra institutioner och organisationer för bättre omvärldsbevakning. Informera om ICOMs internationella kommittéer och uppmuntra medlemmar att engagera sig i dem Verka för att internationella kommittéer möts i Sverige.